Dagen efter sedan svinen äro slaktade, och skinkorna avskurna, som de böra, så gnidas de först rätt väl överallt med litet fint stött luttrat saltpeter, som är blandat med krossade mogna enebär, varmed de ligga ett dygn uti ett rensmakande träkäril, sedan tagas de upp och nedsaltas jämnt med fint lüneburgersalt, men svålen vändes åt botten i kärilet, och de packas väl tillhopa. Således bliva de liggande 6 eller 8 dagar, varefter de tagas upp och läggas på ett bord med bräden över och tunga stenar uppå, så att de bliva väl pressade, varest de böra ligga 3 veckor ifrån den första dagen de första gången blevo saltade; därefter tagas de utur pressen och upphängas uti en vind där vädret bra spelar igenom, men aktas noga att ingen sol skiner på dem, och varest man låter dem hänga tills inemot våren, då de tagas utur vinden och hängas 14 dagar uti ett rum varest litet eldas, men ej mycket varmt, eller eldskenet ingalunda kommer på dem, och förvaras de sedan uti ett kallt rum. Dessa skinkor hålla sig ej så långt på sommaren som de rökta, emedan fläsket då något härsknar.

(Cajsa Warg, Hjelpreda i Hushållningen för unga Fruentimber. 1755)

Se flere oppskrifter på Cajsa Wargs kokbok