Låt skinkorna hänga 3 dagar efter slaktningen, men aktas, att de icke bliva frusna; till vart lispund skinkor tages 8 marker fint gnott salt, och gnides först var stor skinka med två och ett halvt lod fint luttrat saltpeter, och där efter väl med salt, men isynnerhet vid det vassa benet, som bultas ned med en träklubba, därvid göras 2 hål med fingret och stoppas fullt med salt, vilket ej får försummas, emedan maskar gemenligen sätta sig på det stället; skinkor na läggas sedan tätt tillhopa i ett käril, skinnsidan vändes neder, och saltas väl emellan dem, därpå lägges en botten med liten tyngd uppå, som trycker dem tillsammans, var med de ligga i 3 veckor, om det icke är stark vinter; då tåla de att längre ligga i sältan; dock är säkraste märket, när de äro till fullo saltbitna, att svålen bliver liksom fläckig. Slå då vatten uti en så stor kittel som skinkorna få rum uti, och låt det koka upp med en hand full av gröna kryddor, såsom timjan, rosenmarin, mejram och basilika, men ingefära, peppar och nejlikor tges så mycket man tycker, vilka krossas; till var skinka lägges en hand full salt, sedan läggas skinkorna däruti att koka; om de äro rätt stora, så kokas de en timma, men de ordinära 3 fjärdedels och de smärre en halvtimma; när de så äro kokade, läggas de i dukar, och höljas väl att de långsamt kallna, hängas sedan i kall rök en månad, och därpå uti ett rum som dageligen eldas, att få torka i 8 dagar, så kunna de strax ätas. Skulle man vilja göra den bekostnad att koka dem uti pontak eller något annat rött vin i stället för vatten, så bliva de desto bättre, eller ock i svart vinbärsvatten med något vin ibland.

(Cajsa Warg, Hjelpreda i Hushållningen för unga Fruentimber. 1755)

Se flere oppskrifter på Cajsa Wargs kokbok