På landet, där vanligtvis nöt- och svinslakt företagas på samma gång, bör man äfven hafva allt vattenlagdt efter alla djuren, på det man, för besparing af ved, kan företaga kokningen gemensamt -- således: på samma gång som oxhufvudet kokar för sig, bör äfven svinfötter och svinhufvud i en koppar- eller järngryta med kallt vatten och salt koka och skummas väl. Lök, lagerblad, hel peppar och ingefära iläggas, locket pålägges, men spädes ibland, om det behöfves. Allt fett skummas af och förvaras. När köttet lossnar från benen är det tid att upptaga och skräda det. Svålen skiljes från det feta fläsket och lägges i en ren servett med skinnsidan ner, det öfriga köttet och fläsket skäres i stora tärningar, kryddas med stött ingefära, krydd- och starkpeppar, bra med finstött salt samt lägges på svålen. Servetten tages i hop nätt intill köttet och ombindes med segelgarn. Syltan lägges nu i samma spad, hvari det kokat och får sjuda en stund, tills man tror, att hon blifvit väl genomvarm, hvarefter den lägges i syltpress eller, om sådan ej finnes, mellan ett par rena bräden, med press på, och sättes öfver ett stort fat. Dagen därefter lossas handduken försiktigt af syltan och hon förvaras på kallt ställe, men får ej frysa. Den bör snart användas, emedan hon ej blir god att ligga i salt lake. Det som blifvit bortskrädt, rensas och tages till gelé att begagna i steksåser (se gelé till såser).

Husmanskost - En hjälpreda för sparsamma husmödrar (kilde: Projekt Runeberg)
Adriana Hollberg (1815-1893), Stockholm 1896